Nödvändig tandvård

Patienter som har ett stort omvårdnadsbehov kan vara berättigade nödvändig tandvård (N-tandvård). För att du som patient ska vara berättigad detta stöd måste en bedömning utföras.

Om du som patient behöver mycket omvårdnad under en längre tid kan vara berättigad tandvård till samma avgift som sjukvård, så kallad Nödvändig tandvård (N-tandvård). Att vara i behov av omvårdnad innebär att du får hjälp med att göra saker för att du inte klarar av att göra dem själv. Exempel på detta kan vara: klä på dig, tvätta dig eller äta.

För att vara berättigad N-tandvård bör du:

• Bo i ett särskilt boende för service eller omvårdnad
• Få sjukvård i hemmet
• Bo i egen bostad men vara i behov av mycket omsorg
• Ha en psykisk funktionsnedsättning och behöver mycket omsorg
• Ha en funktionsnedsättning som omfattas av LSS
  

Vad är nödvändig tandvård (N-tandvård) 

Nödvändig tandvård är den tandvård som krävs för att patienten ska kunna äta. Om en patient inte heller klarar att genomgå en omfattande tandvårdsbehandling ska nödvändig tandvård verka för att minska smärta och obehag.

Hjälp i flera steg

Det statliga tandvårdsstödet har flera ben, högkostnadsskydd, tandvårdsbidrag och särskilt tandvårdsbidrag. För dig som har behov av mycket omvårdnad erbjuder det statliga tandvårdstödet dig tandvård i två steg. Dels är det en bedömning av munhälsan. Om din kommun bedömer att du är i behov av omvårdnad till den grad att du är berättigad till nödvändig tandvård, kommer du erbjudas att få en bedömning av din munhälsa. Det innebär att en tandläkare eller en tandhygienist kommer till dig och genomför en avgiftsfri munhälsobedömning, vilken resulterar i en bedömning av om du är i behov av tandvård samt stöd för att sköta din munhygien. Du kan själv välja att tacka nej till erbjudande om munhälsobedömning om du inte är intresserad, däremot har du inte rätt att välja vem som utför munhälsobedömningen. Det är möjligt att få N-tandvård trots att du tackar nej till den initiala munhälsobedömningen.

Bedömningen av omvårdnadsbehovet görs i första hand av en biståndsbedömare, LSS-handläggare eller en enhetschef inom kommunernas äldre- och handikappomsorg.

Om du har rätt till nödvändig tandvård får du ett intyg. Det kan vara antingen ett fysiskt intyg eller ett digitalt. Vanligast är att du bara behöver uppge ditt personnummer till tandvårdspersonalen. Det är regionen som bestämmer om du tilldelas ett sådant intyg eller inte. Din ansökan kan skickas in av en distriktsjuksköterska, någon från hemtjänst eller hemsjukvården, en biståndshandlare eller någon från personalen på ett sjukhem, eller äldreboende. I vissa regioner kan exempelvis en anhörig skicka in en ansökan om du får vård i hemmet och inte tar del av kommunens hjälp.

Det andra steget i hjälpen är nödvändig tandvård, N-tandvård. Det innebär att du betalar samma avgift för tandvården som för sjukvård. Avgiften för den nödvändiga tandvården räknas samman med dina övriga avgifter för hälso- och sjukvård. Det innebär att din tandvård då räknas in i sjukvårdens högkostnadsskydd.

Välja tandläkare

När du blivit tilldelad ett intyg kan du själv välja tandläkare. Du kan även få hjälp med valet av tandläkare av den som genomfört munhälsobedömningen. Hur hjälpen ser ur skiljer sig mellan regionerna, exempelvis erbjuder vissa regioner hemtandvård för dig som har svårt för att ta dig till en klinik. Det innebär att tandläkaren eller tandhygienisten kommer hem till dig med enklare utrustning och kan hjälpa till med att tillexempel justera en protes eller avlägsna tandsten. Om du har möjlighet till att besöka en klinik kan mer kvalificerad tandvård utföras.

Läs också